danmo

Den extremt dåliga uppdateringen beror inte på förlorat intresse för fotografins underbara konst! Utan på att skolan har kommit i första hand. En uppdatering kommer!

Eftersom skolan börjat igen (kul!), så har jag tyvärr inte hunnit plåta särskilt mycket. Men idag fick det vara nog!
Spände fast ryggan och stativet på ryggen och vandrade i något slag av miljövänlig bärsärkargång upp i skogen. Snart fann jag mitt motiv som jag under en väldigt lång tid viljat fotografera, pissmyror som man kallar dem. De heter väl egentligen rödmyror eller skogsmyror?
Från början var planerna att hitta ordentligt höstfärgade blad, men efter en kort tid kom jag på att det är ju bara mitten av september, nästan högsommar ;), därför fanns det inga rödglödgade blad.

Samtliga bilder är tagna med 60mm macro. Varierande iso (100-400).

Under nästan hela sommaren har jag varit utan en fungerande dator. Orsaken var en arbetsminneskortplats som strejkade, men nu fungerar allt utan oväntade omstartningar!




Gräshoppa med skäggstubb. Tagen med micronikkor, bländare 8.


Stenlandskap från Hovs Hallar i Skåne, gränsen till Halland. Vidvinkel.


Hovs Hallar. Jag älskar ljuset! Vidvinkel


Stenblock. Hovs Hallar, vidvinkel.


Hovs Hallar. På andra sidan skymtar Tylösand. Vidvinkel


BKlippblock från Stenshuvuds naturreservat i Skåne, täckt med lavar. Vidvinkel


Skräddare. Småland. Micronikkor.


Så här ser brännässletaggrna ut. Olyckligtvis tog jag ett ordentligt grepp runt denna när vi rensade rabatten. Micronikkor.

Hade begett mig ut i skogen för att försöka fotografera ett blåbär. Det gick inge vidare eftersom det mitt från ingenstans började vräka ner och jag fick snabbt kasta ner kamera och stativ i väskan och rusa hemåt. Väl hemma beslöt jag mig för att microfota ett blad, i detta fall ett körsbärsblad. Detta hängdes upp i en gardin och kameran på objektivets närgräns stod ca 4 cm från bladet på stativ. "Miljövänligt" ljus, dvs. solljus, fick belysa bakifrån.
  Jag provade även att blända ner till otroliga f/57 för att uppnå ett så maximalt skärpedjup som möjligt. Slutaren på 5 sek.

1.


2.


Att fotografera macro innebär kortfattat att du går väldigt, väldigt nära ditt valda motiv. Nu menar vi inte tjugo centimeter eller så utan kanske kring 3-5 cm. Det är en hyffsat svår teknik att bemästra eftersom man arbetar med mycket korta skärpedjup, som i bilden ovan.

1. Jag fick ligga ner och nästan pressa upp kameran i ansiktet på den modelposande insekten. Minsta millimeters framåttipande med gluggen gjorde att fokus försvann, så det gällde att ligga blickstilla. Detta eftersom jag arbetade på närgränsen. Bladet som insekten står på är ett blåbärsblad. Jag hade aldrig lagt märke till dess randiga underdel utan en macroglugg.

2. Insekt nummer två är fotograferad på en lavendelblomma med macroglugg plus en 2x konverter för att komma riktigt nära. Blixt uppriggad runt 5 cm ovanför, satt på mycket låg effekt. Storleken på den lille rackaren var mindre än en halv centimeter. Faktum är att när jag själv zoomade in på det högra ögat i kamerans lcd- skärm, kunde jag se det typiska "insektsögonmönstret".

Det här med att gå upp tidigt om morgnarna har jag nu vant mig vid. Imorse satte jag väckning på kvart i tre och det fungerade. Utanför fönstret såg jag hur en tjock dimma hade lagt sig. Det här blir bra tänkte jag. Så blev det också, för när solen steg upp och kastade sina strålar mot den beslöjande dimman framträdde ett oerhört magiskt och vackert ljus. 
  Jag och Tommy begav oss senare hemåt för att sova ut.

Inatt sov jag inte någonting utan väntade tills klockan var runt tre. Då begav jag och Tommy oss ut för att fotografera soluppgången. Det var inte en själ som var ute och gick. Vinden var helt borta och över vattnet svävade dimman.
   Riktigt trött var jag men när vi väl såg det magnifika ljuset träda fram bakom slagsta holme blev jag genast lite piggare. Fiskar som lekte runt i vattnet orsakade ringmönster i vattnet som först till en början var lite irriterande, men efter ett tag beslöt jag mig för att ta med detta i bilden, som nedan. Vi kom hem runt halv sex. Sov till runt halv tolv.

Idag anländer båtarna från det prestigefyllda Volvo Ocean Race, till Stockholm. Jag har haft aningen koll på det sen det började och ville därför se dem komma in här huvudstaden. Som alltid ska det inträffa något och nu är det förkylning. Ingen trevlig sådan. Halsen värker.



  Istället kanske man kan trösta sig med att den nya iphoneuppdateringen kommer runt 19:00 ikväll?

Har tilbringat första sommarlovshelgen uppe i Dalarna. Firade en "tidig" midsommar där, som altid. En sak som gäckat mig ända sen vi åkte på fredagskvällen är det konstant, nedfallande regnet. Det har inte varit uppehåll för en minut! Bara regn, regn, regn och mer regn. Inte för att det är något fel med det. Vi skulle ju inte klara oss utan vattnet. Men det känns lite dystert. Blivit förkyld på kuppen det med.

Bilden är tagen under lördagsnatten. Vi var och såg på älvdans. En dansskola som troligtvis övat ett antal månader uppförde detta nummer. Trots att det är tredje året i rad jag ser det med samma  musik är det ackväl lika spännande och roligt varje gång. Panoreringen av älvan som springer gör sig utmärkt i förhållande till de andra som reser sig runtomkring henne.
De svåra ljusförhållandena gjorde att jag fick tvinga upp iso´t i smärtande höga nivåer (kring 800). Vanligt dagsljus kräver runt 100. Ingen blixt. Konverterat till B&W i ps.

Var ute en tur igår på jakt efter något anorlunda, utstickande motiv. Vass passade perfekt. Lärde även ut lite fotografiska grunder till Jülle som fått en likadan maskin som jag fick i konfapresent. Medan vi slogs mot ihärdiga mygg satt andra och bastade! Nåja, vid sessionens slut var i alla fall jag nöjd med resultatet, men inte alla myggbett!



Skolavslutningen var idag. Tog med kameran för att försöka få lite avtryck av första avklarade ring.
En inte alls särskilt genomtänkt bild, utan kameran upp bland skallarna och trycka av. Alla lyckliga själar som rusar ut ur kyrkan i ett vimmel, ut till sommaren (trotts att himmelen var molnig).

Besökte Skansen idag. Har inte varit där på åratal och Solidenscenen, vilken man ser varje vecka på allsång på Skansen, var väldigt liten. Inte undra på att alla trängs.
  Lyssnade på en av mina största inspirationskällor, Mattias Klum, en mycket fascinerande och inspirerande person och fotograf. Han talade lite kort om miljön och hur den hotas. Att 75 procent av Borneos regnskog är nedskövlad. 75 procent,
Fruktansvärt!!!
  Fotograferade också, bland annat denna vackra påfågel. Tänkte från början att det skulle bli ett lite ovanligt fotografi, så denna när han/ hon vänder sig bort, blev det. Älskar färgerna och den gloria som skapas kring det bortvända huvudet. Fina kontraster och lite, lite toppad i ps.









Dessa bilder togs under en nattsession för en liten tävling. Egentligen skulle fokus ligga på att fotografera action men vi valde att porträttera lite istället. Våra motståndare, vilka påstår att vi fegade ur tävlingen, kanske borde tänka om när de ser detta, eller hur Kalipen?
Blixten satt på lägsta intensitet för att få ett så mjukt ljus som möjligt, placerad strax utanför bildkanten.
Minimalt med kurvor i ps.

Var ute en snabbis för att fotografera ne nytillkomna blåsipporna och pratade samtidigt med lilla guchinuchipluttistumapan i telefon, nice! Hon hade varit i Knutstorp under dagen ochg fotograferat bilar. Jättenice!!.

Teleglugg på makroläge och lite fix med kontrast. Nu är det Sweeny Todd på canal+ som gäller!

Nu sitter jag pa det femstjarniga hotelets fria dator. Utanfor bloser det svalt, men skont. Solen skiner och havsutsikten, den ar nogot speciellt. Allt ar bara jattebra, semester ar nog det basta som finns!
  Idag ska vi bada och sola, brannas pa lite till helgen :) Kamera och allt vad det innebar foljde soklart med, Malta har namligen nagra av varldens aldsta byggnadsverk, sa kommer nog bli en tur till nogot av dem. Desvarre kan vi inte hyra bil, inget korkort med :( Men det gor desamma, vad ska man i en bil och gora nu!! For ovrigt har jag satt i mig en hyffsad frukost, typisk engelsk en, smakade sissadar. Ska upp pa rummet och sen blir det sun, sun och sun!!!

Gårdagen tillbringades till största delen på Flottsbro för att fotografera alla bra åkare. Grymma var de!
Det känns rätt nice att vara så nära som man är men ibland går det riktigt fel: En vidvinkelglugg på kameran förvränger nämligen hela perspektivet. Där låg jag (ungefär en meter från landningen, på sidan där jag med kamera och synkad blixt trodde att ingen skulle landa. Men jag hade fel! Rätt som det är ser jag en åkare i sökaren som verkar lite väl out of bounds, tar bort ögat och hinner nätt och jämt kasta mig åt sidan innan han landar där jag låg.

När solen kikade fram såg jag denna!
Åkare: Patrik.Fernström

Visst är förvånande hur rädd man blir varje gång isen  spricker under en. Visst, det är ju självklart att man blir det om man plumsar i, men nu togs den här bilden bara 1 meter ut från strandkanten. Varje gång man hörde hur det en bit längre bort kom ett springande ljud av knakande is blev man likväl lika skraj som man alltid varit för sprickande is, reste sig upp och hoppade som en stucken gris upp på strandkanten, med kamera och allt fortfarande ståendes på isen. Det är någon sorts instinkt som säger åt oss att på isen hör du inte hemma, stick...
 
Denna togs när det var skymning en bit från ekeröfärjans kaj. Endast ett stativ, en vidvinkelglugg på sin absoluta närgräns och funktionen spegeluppfällning behövdes. Vill även säga att trotts dess svartvita look så är det ett färgfotografi.

Tagen söndagen 21 mars då Vixx och King var på besök. Ville hitta ett abstrakt motiv och som nästan altid var det isen, med dess intressanta och unika mönster, som fick agera modell. Just såhär under vintern är det isen som fachinerar mig och slutaren knäpper varmt varje gång någon spännande bubbla eller spricka dyker upp.
  En gnutta bearbetad i photoshop.

Idag var det riktigt vidrigt väder! Plusgrader och regn. Typiskt. Begav mig i alla fall neråt Mälaren i sällskap med Tommy, för att se om isen hade smält bort. Det hade den inte, utan hade istället bildat fina mönster av den blöta snön ovanpå.
  Självklart skulle vi ut på det sluga och snötäckta islagret. Med blöta knän som var bortdomnade begav vi oss hemåt efter tjugo minuter och i alla fall jag längtade efter mat.

Den tjugosjätte februari, direkt efter min brors födelsedag, åkte vi till Island. Ankom runt 3 tiden på eftermiddagen och åkte direkt från flygplatsen till Blå Lagunen för att fira detta. Inackorderade oss sedan på Hotel Cabin, sjätte våningen, med lyxig utsikt över Reykjavik.
  
Morgonen därpå begav vi oss ut på en heldagsutflykt, för min del var det fotograferande av allt från dånande och stora vattenfall till rykande och sprutande gejsrar som gällde.
  Det började med ett föredrag på en geotermisk kraftstation. Oerhört intresant för mig som vill bli geolog. De berättade att de pumpar upp vatten som värmts från magman och gör el av den värmen som finns i jorden. Avloppsrören i Reykjavík rinner direkt under asfalten vid de stora vägarna. På så vis smälter is och snö och man slipper salta och grusa.
När de skapar den här sorten av energi och värme från djupa och stora borrhål i marken stigen gigantiska pylomer av rök upp i luften, hundratas meter höga, och som de luktar svavel.
  Vi kom sedan till Gullfoss, Islands mest kända vattenfall där jag, enligt Johan och mamma, lekte med döden när jag gick utanför avspärrningen ner på en klippavsatts för att få en bättre komposition för bilderna. Därefter bar det av till gejserparken Strokkur, med rykande kratrar och bubblande gyttja. Brände mig när jag doppade fingret i en liten bäck som rann från en gejser.
  Framåt slutet av dagen besökte vi Tingvalla: En natonalpark där gränsen mellan de Euroasiaktiska och Amerikanska kontinentplattorna delar sig. Ett otroligt landskap, dels för att det var så platt, men även för att marken sjunker ner. Lite här och var fanns det sprickor i marken som berodde på delningen. En vacker dag kommer allt att rasa ner i marken! På kvällen beskådade vi det vackra norrskenet, även om lite moln döljde vissa delar av det. Stod mitt bland japaner, varav en ägde en fin, analog Nikonkamera.
  
Den sista dagen tillägnade vi i en hyrbil. Målet var Dyrholaey, som ligger utmed kusten cirka fjorton mil från Reykjavík. Otyrligt nog råkade vi ut för underkylt regn, så vi kom inte längre än till Seljalandsfoss. Där blev jag helt dyngsurefter att ha bokstavligt talat grävt ner mig i vattenfylld mark. Fick sitta halvnaken i bilen på väg hem. Stannade vid en mack för att hitta strumpor. Kostade 60 sek för ett par helt vanliga vita.
  
Hemfärd klockan fyra på morgonen igår. Trött! Stötte ihop med ett par, troligtvis nordtyska, fotografer, vilka hade varsin enorm Lowepro fotoryggsäck (Vilka kostar 5000 sek styck) plus två lite mindre ryggor (Lowepros 2000 kronorsmodeller) samt en röd resväska. Troligtvis yrkesfotogrfer.
  Under dessa fyra dagar levde vi på: Salladsbuffén på hotellet, en hamburgare samt en god fisksoppa!


Islands mest kända vattenfall, Gullfoss



Svavelavlagringar vid Geiserparken Strokkur



Tingvalla National park



Isländska hästar i prärielandskap.



Den stora, ej längre aktiva, geisern



Det kända Aurora Borealis (norrskenet). sett från Reykjavík

Jag har märkt att en del folk skriver, för att gå rakt på sak, förjävliga komentarer till mina inlägg. Försöker ni kränka mig, trycka ner mig i sanden för att ni inte itts säga det person till person?
Det är klart att en klass på Tunaskolan i Tumba, eller var den nu ligger, skrattar åt det jag skriver. De förstår ju inte ett ord av texten eller dess mening. Går man i sexan är det logiskt att Svenskan är som vilket annat språk som helst och då kanske det inte passar att läsa här. Så enkelt var det.
Det har även dykt upp kommentarer där folk bara skrivit rader med ord som gay. De saknar ju betydelse då de inte innehåller vare sig predikat eller objekt. Endast subjektet gay, är det er själva ni syftar på eller någon annan? Inte är det mitt problem. Vill ni använda min blogg till att bikta er kan jag itället råda att ni går till en präst!
Till sist vill jag bara tillägga att ett sådant beteende som dessa människor uppvisar troligen beror på ren och skär avundsjuka: Vare sig det är mig, mitt sinne för bild eller för att använda det svenska språket på ett så utsträckt sätt som möjligt, kan inte jag avgöra.