danmo

Då var det äntligen dags, nästan. I morgon vid tio kommer taxin, jag lär väl vakna vid sex om jag har otur och inte kommer ihåg att stänga av väckarklockan på teven och sen inte lyckas somna om! Vi får hoppas på det bästa i alla fall.
  Dagen har tillbringats på ett mycket slöt sätt; försökt läsa min bok, som är oerhört oförståelsebar, men har också sökt ytterligare information om Island och dess platser. Använt världens grymmaste gratisprogram, google earth, för detta.
Höll mig borta från backen idag, så att inga oförutsedda händelser skulle inträffa. Lite töntigt kanske, men jag är jag.
   Till middag slängde jag i mig fyra tacos på fem minuter, haha, ibland är man hungrig

Nu är det två dagar kvar!
Rusar runt på nätet och letar efter tips och trix som man kan använda sig av under resan. Lyckades få tag på denna tabell vilken visar bländare, iso-hastighet kombinerat med slutartid i sekunder. Under norrskensfotografering kan denna komma till användning. Godis!
  Fick även reda på att det praktiskt taget blir omöjligt att ta sig till Landmannalaugar (man behöver nämligen en robust, fyrhjulsdriven bil och det är obligatoriskt att åka två och två, fastnar man fryser man ihjäl). Det blir istället ett antal andra platser kring RVK och KVK. Även en tur till Gulfoss!
Andra saker som hänt är att jag hört ett nytt utryck: studdsa in i duschen. Svenskan utvecklas mer och mer. Fick även höra att Oscar fick en ny bräda idag, efter gårdagens tragedi. En burton såklart (:
   Till sist gav sig en polare ut på en liten fotorunda, för att pröva panoramafotograferingsteknik. Resultaet blev helt okej, bortsett från att han glömde ställa om filformatet från nef raw, till jpg, vilket resulterade i en gigantiskt stor fil när han väl hade satt ihop bilderna i datorn. Storleken landade på runt två gigabyte, till och med hans dator, som är betydligt kraftfullare än min, låste sig.

Under hela söndagen vräkte snön ned och jag blev överlycklig, vilket jag fortfarande är!
   Begav mig ut nu i morse för att för första gången prova grejerna på "riktigt" sen de kom tillbaka. Jag fick den här.
Under kvällen begav jag mig och några polare till Flottan för att åka bräda, vi möttes av:
En snubbe har trillat och , lyssna här, vred sitt ben så att det bröts, min polare föll har troligtvis brutit armen, snön suger (vi har ju blivit vana med konstsnö), jag själv fick ont i benen och till sist blev Ogges bräda stulen. Blev bara så less och struntade i de 80 kr jag betalat för tre timmars åkning och begav mig hemåt.

Jag har just gått in i stadiet då man börjar oroa sig över om man verkligen har allt klart för sig, i mitt fall kunskaper och packning. Vad ska jag ta med mig och så snöar det och man blir glad och varm, av snö trots allt!
  I spelaren spelades Peter, Björn and John...

Idag ringde de från Solna och berättade att grejerna var färdigreparerade och klara att hämta ut, passande nog direkt efter att jag lämnat in det förvånansvärt lätta spanskaprovet. Glad var man y además no tengo escuela a mañana !
 
Under lovet ska vi upp till Romme under en dag, kul det så att man kan tillfredställa brädsinnet aningen, men förhoppningsvis komma helskinnad hem igen för nästa vecka.

En väldigt konstig sak hände idag: När jag kom upp till skolgården och går över den stora sandlådan, tittar ner och lyssnar på den sköna reggaen, ser jag helt plötsligt nederdelen på en människa som bokstavligt talat släpar sin son till dagiset (eller vad det nu var). Han har en lång blåvit (rock, kjol, klänning) och på huvudet, vad jag tyckte det såg ut som, en trollkarshatt. Krulligt, långt hår och ja vem kunde ana att Thomas Di Leva hade sin son på skolan? Tydligen viste alla andra det redan menmen...detta klår ju inte det som hände en polare när han var i Åre, på Holiday Club. Inne bland duscharna står nämligen Michael Persbrandt och stirrar på honom med den där "typiska Gunwald blicken".

(Visserligen från norra Sverige under 2008, förväntar mig storslagna landskap under Isalndsresan)

Nu har jag inte skrivit någonting här på ett rätt bra tag; haft mycket i skolan och en del prov.
Har även fått en del KONSTIGA  komentarer på mitt senaste inlägg, som inte riktigt stämmer överens med mig, men men...
   Så här såg min glugg ut efter att kameraväskan tappats ner på den hårda asfalten. Det var ingen lycklig känsla som for igenom huvudet, heller ingen panikartad. Sådant måste ju hända någon gång.  Men kameror och objektiv är ju som sagt verktyg för att utrycka det man känner för naturens karismatiska miljöer. Något som hjälper till att fånga och på ett klarare vis beskriva, en bild säger mer än tusen ord.